Tänkte berätta lite om en ponny som jag red mellan 2006 och 2009 (om jag minns rätt), en ponny som betyder väldigt mycket för mig.

Det började med att Asta köpte Drip Drop som 5-åring, hon var inriden under en sommar när hon var 3 och efter det inte mer riden för hon fick föl, så när hon kom så var hon så gott som oinriden. Jag och Asta började tillsammans jobba med henne och jag började rida lite smått. Drip Drop var en väldigt bestämd ponny, ett typiskt sto och jag var ganska oerfaren.

Under åren så gick hon igenom alla sorts perioder man kan tänka sig, hon sparkade bakut, stegrade, kickade, vägrade gå framåt, vägrade hoppa, ville inte gå i form, skenade osv. Såklart hade hon bra perioder också då allt satt perfekt!
Många kunde inte förstå varför jag gillade Drip Drop så mycket, t.ex. som våran första lokala tävling då vi kom in i ridhuset och Drip Drop vägrade gå fram till start, efter mycket tålamod och lugnande så lyckades vi komma till första hindret, som hon vägrade på, försökte igen och hon hoppade, styrde mot andra hindret, hon vägrade och jag försökte igen och hon hoppade och så kom vi till tredje hindret, hon vägrade och vi var uteslutna.. Jag gillade Drip Drop precis lika mycket, hur jobbig hon än kunde vara och det var bara att ta nya tag och hoppningen gick sakta bättre och bättre, för hon kunde ju hoppa riktigt bra, när hon ville..

Nästa steg var dressyren, tror vi fick 43% på våran första dressyrtävling.. Drip Drip stannade och krafsade på dressyrstaketen, var nära att hoppa ut och ville inte gå nära dommaren! I dressyren var hon dessutom väldigt seg.
Vi fortsatte att kämpa och det gick även det bättre och bättre!

Jag var inte den enda under åren som ridit Drip Drop, men det är jag som har ridit henne mest.
2009 var det året som gick bäst! Vi tävlade LC- och LB-rundor felfria och fick ca 60% på dressyrtävlingar, vilket var ett otroligt framsteg från att knappt ha kommit igenom start och fått 43% i dressyr. Vi utvecklades så otroligt mycket tillsammans och jag kände mig säker på Drip Drop, jag kände henne så väl och visste hur hon funkade i olika situationer. Det kändes faktiskt som om hon litade på mig också. Jag kommer ihåg att hon var livrädd för vatten i början, hon ville inte ens gå nära en vattenpöl! Men jag kämpade på med det och till slut så kunde vi bada i havet utan problem!

Tror det var hösten 2009 som jag bestämde mig för att sluta rida Drip Drop, jag tyckte att jag var för stor och dessutom skulle jag och en kompis tillsammans skaffa foderponny. Foderponny-idén blev inte av och jag saknade Drip Drop så himla mycket!! Jag ångrar det valet jag gjorde då eftersom jag inte alls var för stor för henne som jag trodde. Om jag hade fortsatt tävla henne under tävlingssäsongen 2010 så tror jag vi hade utvecklats ännu mer och kanske till och med kunnat nå långt!

Under 2011 blev det av en slump att jag började rida henne lite smått igen, red henne lite då och då, men tävlade inget för jag tävlade för en annan klubb än Drip Drop tävlades för då.
Drip Drop fick fång och under en period mådde hon inte särskilt bra..
Sent under sommaren 2011 såldes Drip Drop, det känns så tomt utan henne och jag saknar henne verkligen! Hon var den första ponnyn jag älskade och jag har henne att tacka för i princip allt jag lärt mig! Vi gick igenom så mycket tillsammans, både motgångar och framgångar♥

Här är en bild från den allra sista ridturen på Drip Drop, jag red ut ensam i skogen och jag grät för jag visste att det var sista gången någonsin jag skulle få sitta på henne...


Här är en film med blandade bilder och filmer på mig och Drip Drop under 2009



Lite fakta om Drip Drop:
Ras: Welshponny
Mankhöjd: ca 133cm
Färg: Mörkfux (dom flesta tror att hon är svart)
Mamma: Lillemons Daytona
Pappa: Simberg Hip Hop

---

Antar att det inte var så många som orkade läsa hela texten, men jag kände bara att jag ville ha den nerskriven för att komma ihåg alla fina minnen med Drip Drop bättre!